Pastorn som älskar växande människor och blommande pelargoner

Efter närmare nio år som pastor och församlingsföreståndare i Hjortensbergskyrkan slutar Lisbeth Stigemyr vid månadsskiftet mars/april och blir pensionär.

Bildtext Föga anade pastor Lisbeth Stigemyr att hennes två sista gudstjänster i församlingen skulle hållas utan en enda besökare fysiskt på plats, men väl bänkade framför Tv:n när gudstjänsterna började direktsändes via internet på grund av coronaviruset.

Pastor Lisbeth Stigemyr känner stor tacksamhet över att ha fått vara en del i dessa innehållsrika år i församlingen.

-Vi har fått se många nya människor komma. Minst en tredjedel av de som nu aktivt deltar i Hjortensbergskyrkan har inte längre historia än vad jag har.

Hon gläds över mycket! Äventyret för barnen har blomstrat. Ungdomsarbetet har vuxit både i antal och djup och är nu en grupp som vill vara med och bygga församling. Alphaarbetet är ett viktigt redskap för att se vuxna människor komma till tro. Engagemanget och de handfasta praktiska insatser som så många visade när flyktingströmmen var som störst. Församlingens hemgrupper ligger henne varmt om hjärtat och har nästan fördubblats den senaste tiden. Detta är några axplock ur Lisbeth Stigemyrs innehållsrika minneskorg.

-Tacksam för det goda team av anställda som jag fått vara en del av och arbetsleda. De kommer jag sakna, konstaterar hon med eftertryck. Det som sker är inte min förtjänst utan Guds nåd och mångas arbete. Jag har försökt att stödja och uppmuntra och ibland förmana. Tacksam också för att så många i församlingen är med och bär allt i bön.

-Att som föreståndare fått se hur församlingen håller samman i en växande gemenskap med tydligt fokus på att vi tillsammans med nya människor ska utvecklas som lärjungar till Jesus, har gett mig stor arbetsglädje.

-Genom den kraft Gud har gett har jag fått vara med och lotsa och finna former som ger utrymme för olika sätt att uttrycka tro och andlighet.

Jag ser det som Hjortensbergskyrkans kallelse och utmaning att bevara bredden och samtidigt hålla ihop och inte tappa fokus. Det är omkring Jesus vi samlas och han som för oss samman.

STORA FÖRÄNDRINGAR har ägt rum både i närsamhället och internationellt under Lisbeth Stigemyrs år i församlingen.

Gemenskapsformer skapades snabbt för att möta behovet 2015 när den stora gruppen av flyktingar kom till Sverige. Många i församlingen engagerade sig i detta och teologiskt aktualiserades viktiga sanningar. Vår djupaste identitet är i Kristus, inte som svenskar eller annan nationalitet.

-Idag har församlingen flera medlemmar födda i andra länder och vad det kan komma att betyda för församlingen framöver måste vi vara öppna för, menar Lisbeth Stigemyr.

Missionsengagemanget i församlingen har växt de senaste åren. Kontakterna i Indien kan komma att leda till nya utmaningar för oss som församling.

-Jag tror att mycket ligger och väntar på församlingen när det gäller att vara en helande och upprättande miljö. Att vara det tror jag är en av Hjortensbergskyrkans specifika kallelser. En del steg är redan tagna. Bön och samtal är viktiga liksom att erbjuda gemenskap. Några har börjat förbereda för att möta människor som håller på att förlora sitt arbete, men på sikt kanske det finns medlemmar som vill starta socialt företagande och andra praktiska insatser kan växa fram. 

-Just nu när coronaviruset sprids och vi inte kan samlas som tidigare är det gott att se hur församlingsmedlemmar är med och tar olika initiativ.

Föga anade Lisbeth Stigemyr att hennes två sista gudstjänster som anställd pastor i församlingen skulle hållas utan en enda gudsbesökare fysiskt på plats, men väl bänkade framför Tv:n när gudstjänsterna direktsändes via internet. Ta gärna del av gudstjänster och andakter genom att klicka här >>>

NÅGOT RIKTIGT ”stolpskott” att bjuda på har hon inte på lager, men väl en antydan till ”ödmjukhet”.

-Jag är en person som har lätt att leva i nuet och lyckas ofta glömma det som inte var så bra. Andra får väl påminna mig så jag bevarar min ”ödmjukhet”, konstaterar Lisbeth Stigemyr leende.

-Även jag behöver lära av mina misstag. Stundtals är jag för otålig och kanske också lite för rakt på, men min grundhållning är att det är de goda minnena vi ska spara på.

FRÅN LÄGENHETEN och dess ljuva blommande balkong i Brandkärr, med utsikt mot Hjortensbergskyrkan, önskar hon för egen del att fortsatt få leva öppen för vad Gud vill med de kontakter hon har och kan få här i Brandkärr. Korset är rest för alla som bor här.

-Jag har också stora förväntningar på vad Gud fortsatt ska göra i och genom Hjortensbergskyrkan, som en kyrka för hela livet där människor i olika åldrar finner en levande relation med Jesus Kristus och gemenskap med varandra. Där både kyrkan som hus och församlingen sätts ännu mer i stånd och får växa. Byggas ut och växa med många fler nya människor.

Lisbeth Stigemyr ser med förväntan fram emot att Pelle Rosdahl ska komma som ny pastor och församlingsföreståndare efter sommaren. Hon avslutar intervjun med ord från vår systerkyrka i Indien:Tillsammans kan vi förändra världen - en människa, en möjlighet åt gången.

Intervju och foto Albin Andreasson

KORT OM LISBETH STIGEMYR

•    Vid 22 års ålder vikarierade hon som pastor ett halvår. Därefter kände hon sig redo att söka till pastorsutbildning.

•    Till sommaren blir det 42 år sedan hon ordinerades som pastor under Missionsförbundets 100-årskonferens 1978.

•    Som pensionär ser hon fram emot att få mer tid till att vara ute i naturen, odla sina blommor, samtala med nyfikna människor om Jesus, läsa, be, ta itu med många papper och saker i sitt hem, fotografera och besöka församlingar och predika någon gång ibland.

•    Hon vill fortsätta vara delaktig i Hjortensbergskyrkans liv, närmast med hemgrupperna och krisgruppen.

•    För Lisbeth är det omöjligt att välja någon favorit bland sina älskade krukväxter. Just nu odlar hon många olika sorters pelargoner. Hon gillar mångfalden av växter, både bokstavligen i sitt hem och olika människor i församlingen.

Publicerat den 24 mars